Blind Urmakare

Det här med att dela säng och nattlampa

Vardagligt

Sigge och jag är inte överens om när lampan ska var släkt

Fan vad jag är bra!

Vardagligt

Jag beklagade mig i förra inlägget att jag pluggar för mycket och har inte tid för något annat i livet. Det var visserligen en sanning med modifikation eftersom jag lyckades köpa nya sim city och spelade det en hel vecka tills jag tröttnade på spelet och fortsatte med att kolla på olika serier medan jag ”pluggade” för kung och fosterland.

Men i vilket fall så lyckades jag sätta AB på tentan med 32 av 33

Livet ligger på paus och dagarna rullar på

Vardagligt

Jag är just nu inne i en väldigt studiekrävande period i mitt liv, antagligen den mest studiekrävande jag varit med om. När jag började juristlinjen sa som tidigare studerat att man snittar på två timmars läsning utöver obligatoriska moment (som är allt schemalagt). Lektorerna sa att man ska studera åtta timmar per dag. Själv studerar jag mellan 10 till 14 timmar per dag och känner mig alltid efter. Studera är i stort sätt det ända jag gör min vakna tid. Det hade kunnat ske en poststrejk förra veckan utan att jag skulle vetat eftersom jag jag inte läser eller kollar på nyheterna längre. Kollar inte min post heller för den delen så scenariot är högst troligt.

När jag läser det jag just skrev funderar jag på varför jag över huvudtaget skriver. Det ovan kan omöjligt intressera någon, knappt mina närmast sörjande kan tycka att det är särskilt intressant. Men eftersom jag redan skrivit skiter jag i att radera och bara publicerar istället. Så får jag be om ursäkt för att jag slösat fem minuter av ert liv på mina ointressanta bestyr.

Urmakarens jul 2012

Materialistiskt, Vardagligt

Bättre sent än aldrig brukar man säga så här kommer lite bilder från min jul som jag firande hemma hos min far tillsammans med mor, syskon med respektive, syskonsbarn och naturligtvis mina barn och Måns.

Allt som allt var det väldigt lyckats. På tok för många paket dock men det är som vanligt överfull kvot av I-landsproblem på julafton.Men efter denna jul ska jag bara köpa en klapp var till var och en och max åtta paket var till barnen. Tror att själva grejen med att få saker försvinner lite om man får såhär hysteriskt mycket, det går liksom inte att leka med allt och blir bara stressigt för barnen. Bäst är väl att kanske lägga undan lite leksaker och rotera bland de leksaker som man har framme och det som man har undangömda.

Och nu fyller jag år om tre veckor och folk undrar vad jag önskar mig. Här kommer min önskelista:

• Vattenkanna
• Badrock i frotté
• Tjock strumpbyxa i bomull

Så nu behöver ni inte ringa mig om det.

Sömnlös någonstans

Bökigt, Vardagligt

Ännu en sömnlös natt av många. Jag har den dåliga ovanan att ha svårt att somna till och från. Jag har fått tipset om att inte tänka, men hur gör man det? Är det som att dö typ? Att bara sluta tänka.

Denna natten tänker jag på ärlighet och om det verkligen är ovillkorligt gott. Bör man vara ärlig även om det kommer såra någon, eller göra personen arg? När ska man vara ärlig och när ska man bara vara tyst?

Det är inte, som kan tolkas av texten, någon djup och problematiskt hemlighet jag bär på som får mig att halv tre på morgonen ligga sömnlös utan de mer triviala vardagshändelserna som får mig att grubbla lite. Är det okej att säga till någon att deras kläder är gräsliga, att de har matrester mellan tänderna eller att de bör överväga en annan partner?

Det är knepigt det där, och jag fortsätter att grubbla.

Urmakaren önskar god jul

Vardagligt

Idag beger jag mig av till min far med hela mitt ekipage för att fira in på småtimmarna. Återkommer imorgon.

Nostalgi

Materialistiskt, Vardagligt

Vi firar in julafton med lite super mario bros. Konsol och spel från när jag var liten så de har en del förslitningsskador på sig. En kontroll hade bitmärken på sig till exempel och en annan var ihopsatt med tejp. Precis så en konsol ska se ut.

Fan vad bra jag är

Vardagligt

Första veckan sedan jag skaffade gymkort som jag faktiskt tränat två gånger i veckan som jag lovade att jag skulle när jag började. Idag var jag väldigt optimistisk när jag skulle börja att träna och tänka att jag lätt ska springa 30 minuter på löpbandet och sen ska jag gå på stepmaskinen 20 minuter och sen ska jag träna armar osv osv. Jag joggade 20 minuter och höll på att dö. Eftersom benen inte ville bära mig efter det körde jag rodd sisådär 5 minuter eftersom det var trist och jag fortfarande har träningsvärk i bröstmusklerna från tisdagen. Sedan så KÄMPAR jag på stepmaskinen. Och då menar jag verkligen krigar. Jag sätter på Destinys child – surviver och gråter ungefär. Klarar mig cirka 10 minuter (=30 våningar) och ger upp. Lägger mig ner i ren protest. Men jag fortsätter att kämpa med 50 situps som jag klarar ganska bra. Antagligen för att jag gör fel eller något. Jag brukar inte klara saker bra om jag inte gör övningarna fel.

Nu ska jag lägga mig i ett bad och dö lite. Sen ska jag återuppstå och gnälla en vecka. Så nästa vecka blir det ingen träning.

Specifik present till en specifik fader

Bökigt, Vardagligt

Jag är i regel väldigt tidigt med julklappar. Jag köper de flesta på nätet tillbaka lutad i mitt arbetsrum utan att behöva tänka på köer, parkeringstid och stressade människor. Men sedan blir det min fars tur och jag har ingen aning om vad jag ska köpa till honom. Min far är precis som alla andra fäder till vuxna barn en sådan där person som redan har allt man kan tänka sig någon gång i livet behöva och böcker vill han inte ha längre eftersom han kommer behöva spendera hela sin tid som pensionär för att hinna läsa alla han redan har. Så igår när jag försökte hitta något fint Mörby Centrum gav jag upp och ringde min far för att få specifika direktiv över vad han skulle tycka vara småmysigt att ha. En tröja var svaret, men inte vilken tröja som helst:
Far: Jag vill ha en tröja som jag kan ha över en skjorta
Jag: en pullover?
Far: ja eller något, i en grå-blå färg
Jag: okej…
Far: Inte för blå! Inte ljusblå eller så.
Jag: Mörkblå?
Far: Nej, GRÅ-blå!
Jag: okej…
Far: Fast det önskade jag mig från din bror så han kan ha köpt den redan.
Jag: Man kan ju ha fler än en tröja. Kan du tänka dig någon annan färg?
Far: Ja någon diskret, som passar jeans.
Jag: Brunt?
Far: Nej det passar inte till jeans! Och inte till mina skjortor heller.
Jag: Grå eller svart då? Det passar till allt.
Far: Ja, fast inte för svart. Grå-svart. Mörkgrå typ.
Jag: DU FÅR EN SVART JÄVLA tröja!

Så nu måste jag iväg till en affär som har storlekar större än XL för att hitta en färgspecifik tröja till min far. Jag hoppas butiksbiträdet kan hjälpa mig närmare med exakt vilka tröjor som matchar jeans och inte. Jag vill verkligen inte ut på vägarna idag och ännu mindre till ett köpcentrum för att julshoppa.

Jag skulle köpt ett par strumpor på coop istället, det kunde jag varit klar med för flera veckor sedan. Man kan aldrig få för många strumpor.

Tand för tand, tia för tia

Vardagligt

Igår tappade äntligen Vincent den tand som hängt i slängt i munnen på honom. Jag har velat dra ut den för sisådär en vecka sedan men då var den visst inte redo enligt Vincent.

Här hemma kör vi med tandfen av någon anledning. Jag tycker lite på axlarna eftersom alla barn växer ifrån tandfen, tror att de flesta barn innerst inne vet att tandfen inte finns. Jag minns att mina föräldrar alltid sa att det var tandfen som kom med en tia men jag visste minsann att det var pappa eller mamma som hade varit i farten. Jag försökte alltid märka glaset för att bevisa att någon hade varit där. Vattennivån ändrades aldrig men jag visste, att de hade sett markeringen och fyllt vattnet utifrån det. NU i efterhand borde jag fintat dem och lägga markeringen några millimeter under vattennivån. Då jävlar hade jag fått dit dem.

Det störiga med att ha barn i tandlossnar-ålder är att man nu ständigt måste gå runt med massa tior just in case.